Lars Lönnberg skriver om

de fyra m:n ~ människor, musik, möten, m.m…

Nytt men ändå inte

Blev nästan lite rädd första gången jag hörde gitarristen Scott Holiday lägga ut sina feta riff i öppningslåten ”Electric man”. Får man göra så? får man verkligen låta så?!

Hade ju hört bandet förut med låten ”Pressure and time”, som självklart slog undan benen på mig. Nytt sound och och ny stil med fötterna djupt nere i det bästa av vad sjuttiotalet hade att erbjuda. Men denna konsert är från årets upplaga av Rock am Ring, vilket gör mig lätt nostalgisk. Rock am Ring är en årlig festival som går av stapeln på innerplan av GP-slingan på den klassiska racerbanan Nurburgring i vackra Rhendalen i Tyskland. 1991 tog jag bågen dit. Tillsammans med 60 000 andra rockare, stod jag där i hettan i skinnstället och kollade in massor med bra band. INXS headlinade på lördagen och skälet till att jag åkte dit var Sting som headlinade på söndagskvällen. Efter hela festen passade jag på att lägga några varv på den 22 km långa Nordscheife med min svarta Ninja 900R. Pressade tillslut ner varvtiden till 9,5 minut . Kommer ihåg att det var jävligt varmt även då. Och vacker omgivning. Det kan man få en liten uppfattning av från de fina bilder som kameran levererar bakom Scott Holiday. Cool gitarrist, coola skor, cool dress och Rhendalen som bakgrund. Snyggt.

Hursomhelst imponerar sångaren Jay Buchanan direkt med sitt wailande i öppningslåten ”Electric man”. Riktigt bra! Och det är väl ganska uppenbart att bandet har lyssnat en och annan gång på Deep Purple, Led Zeppelin, Free, Black Sabbath och Doors . Andra låten ”Good Luck” andas väääldigt mycket Doors. Och det tack vare Buchanans utmärkta sång och på keyboard den ännu inte helt officielle medlemmen Todd Ögren.

Rival Sons gör sitt jobb med själ. Det är gott att höra nya, egna låtar med vingslag från hjältar som man växt upp med.

Letade vidare på Internet och hittade ”Rival Sons – Crossroads Festival 2013”, en konsert från klassiska Rockpalast i Tyskland 2013. Bandet har en helt annan energi.  Buchanan ger ett mer träffsäkert intryck på sång, men bandet har en annan basist och är utan Ögren på keyboard. Det ger ett annat sound och det blir inte lika brett och bra som nu.

Kanske avsaknaden av energi på Rock am Ring beror på hettan eller att det inte alltid är så kul att vara öppningsband på en stor festival. Vad vet jag. Men Rival Sons vinner i längden med fantastiska låtar. Det tror jag publiken också håller med om, vilket framgår i näst sista låten ”Face of light”, där publiken kommit igång ordentligt med dans och handklapp i värmen. Ögrens hammondorgel pressar på hårt efter improvisationspartiet mitt i låten och ståpälsen infinner sig. Jag hade säkert fällt en tår eller två om jag varit på plats. Ruggigt bra!

Bara synd att jag inte kände till bandet 2011. Då lirade de nästgårds…. i Karlskoga.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 8 juli, 2014 by in musik and tagged , , , , , .
%d bloggare gillar detta: